Idag skrev jag fram till lunch. Min bror kom förbi och jag fick vara barnvakt en liten stund. Senare på eftermiddagen åkte mamma och jag och handlade. Mamma föreslog att vi skulle åka och köpa en skivspelare. (Vi har tänkt ersätta den trasiga tidigare men det har aldrig blivit av.) Sagt och gjort, vi hittade en skivspelare, handlade mat och vin. Väl hemma när jag skulle koppla in skivspelaren i den nya stereon fick jag det inte att funka. Jag bestämde mig för att försöka med mina föräldrars drygt 35-åriga stereoanläggning, trots att skivspelaren och en av de två högtalarna varit kaputt sedan många år tillbaka. Kopplar in allt i köket, med Springsteens Darkness on the Edge of Town som testskiva. Fungerar utmärkt. Eftersom jag inte visste vilken av högtalarna som var den defekta pluggade jag i båda två (jag har alltid insisterat på att om inte kasta hela stereoanläggningen så åtminstone den trasiga högtalaren). Efter att ha lyssnat ett tag märker jag att det kommer ljud ur båda högtalarna. Jag lyssnade en hel del på min pappas LP-skivor när jag var i yngre tonåren och köpte efter hand egna, men den där andra högtalaren har aldrig funkat.

Vi spelade gamla skivor i köket medan vi lagade mat, mamma, pappa och jag. Mamma berättade som hon gjort förr om hur hon kom hem från jobbet på förskolan Lejonet och pappa hade köpt den nya stereon för dyra pengar och lyssnade på nån proggskiva på hög volym (jag antar att detta var före min syster föddes 1976). Pappa drar en anekdot om en Blå Tåget-spelning där publiken jublade när Torkel Rasmusson tog den första falska tonen (dvs. då han började sjunga).

Vi åt middag och efter det flyttade jag stereon till mitt gamla rum, och här sitter jag nu och tänker på hur L. och jag för nån månad sedan frågade hennes lillasyster om någon av hennes vänner fortfarande köper CD-skivor. Vi ville veta om CD-skivor ännu fått den kult-/retrostämpel som vinylskivan hade när vi var femton. Så långt har det nu ännu inte gått. Skivinköpen som görs är fortfarande dödsryck.

Jag tänker på hur min sinnesstämning svarar mot skillnaden mellan Spotify och vinyl. Jag funderar över sannolikheten att det kommer en teknikfientlig, nostalgisk backlash under det kommande decenniet där vi går tillbaka från mp3 och avi till cd och dvd (en sådan backlash aldrig kan bli annat än partiell). Jag tänker på all den kritik som kommit mot läsplattan (Bengt Ohlsson raljerar över en hype som väl egentligen inte finns,  Bodil Malmsten går hela vägen och kopplar, om än ofrivilligt, till bokbränning)  och hur denna kritik helt kommit att inrikta sig på antingen eller, bok eller läsplatta, huruvida den senare ska få ersätta den förra. Jag har ännu inte hört någon kritisk röst säga något om läsplattan som komplement, hur den kan användas av juriststudenten som inte vill kånka på lagbok och Ekelöf på Dag Hammarskjölds väg; av den som befinner sig på resande fot eller under en övergående period arbetar utomlands.

Men framförallt tänker jag på musiken som kommer emot mig, på var jag hörde den första gången, på platsen där den skrevs, på tiden då den framfördes. På hur jag upplever den nu.

[Ska uppdatera med bilder]